Du måste våga äga din scen

Vi går ständigt in i olika roller. Det kan vara till exempel rollen som chef, förälder, talare eller expert. Med rollen följer någon slags förväntningar från omgivningen och med dessa förväntningar i sin tur auktoritet till dig som innehar rollen.

Den som står på en scen eller i en talarstol äger för tillfället ordet. Publikens roll är att lyssna och iaktta på samma sätt som vi lyssnar till en lärare eller en reseledare och önskar att våra barn hade lyssnat till oss som föräldrar och vuxna.

Just barns naturliga sätt att utmana auktoritet demonstrerar hur denna måste hävdas. Auktoritet börjar urvattnas så fort den ifrågasätts så för att bibehållas måste den bäras med självklarhet. Agerar du med pondus kommer den helt enkelt aldrig att ifrågasättas.

Orden pondus och auktoritet har en snarlik betydelse men då pondus handlar om ditt eget beteende och din utstrålning så handlar auktoritet mer om din rätt och förmåga att ta makt.

Även om det är svårt att sätta fingret exakt på vad pondus är blir den tydlig när vi ser den. Det gäller också avsaknaden av den. Vi har alla sett personer misslyckas med att få det inflytande som deras roll egentligen berättigar dem.

Motsatsen till pondus kan uppfattas som osäkerhet och för tillfället är det naturligt att känna osäkerhet inför framtiden. Det kan i sig vara en anledning till att vi mer än vanligt söker svar från olika auktoriteter.

Mer än vanligt behöver vi nu tydlighet, och faktiskt också pondus, från våra ledare. I ledarrollen blir det avgörande att kunna svara upp mot dessa behov.

Förmågan att göra det har du säkert, utan den skulle du inte ha fått din ledarroll. Istället är frågan om du har viljan och modet att leda och att dessutom göra det i tider av osäkerhet.

På den frågan måste du som ledare svara tvivellöst ja och på samma sätt måste du våga äga din scen. Att inte vilja äga den är att abdikera från såväl roll som ansvar.

För att knyta an till ett tidigare inlägg, kronan kan vara tung men den är din att bära.