Medvind hela livet?

Fotograf: Göran Josephzohn

Privilegier fungerar som medvind, hjälpt av medvinden är man knappt medveten om att den finns och det flyt den bidrar till har man lätt att istället se som resultatet av ens egna prestation.

I andra riktningen är vinden betydligt mer påtaglig. Det är svårt att inte märka hur den motarbetar en och hur mycket hårdare man måste jobba för att nå samma resultat i motvind.

I vårt samhälle är det svårt att argumentera för att bevara privilegier. Betydligt lättare är det att förneka dess existens. Allra bäst mår man om man helt kan blunda för att man är hjälpt av dem.

Att se dem innebär ju att man måste acceptera att ens prestationer kanske inte var lika meriterande som man hittills har intalat sig. Man måste fråga sig i vilken mån ens karriär bygger på kompetens och i vilken mån den har underlättats av medvind.

En annan obehaglig insikt är att min medvind oundvikligen innebär att någon annan får motvind. Privilegier har man på någon annans bekostnad och det är omodernt att tro att en sådan ojämlikhet är motiverad.

Då är det lättare att blunda. Att försöka intala sig själv att skillnader mellan t.ex. män och kvinnor är motiverade av olika biologiska förutsättningar, olika intressen och till sist det fria valet.

Så kan det kanske också vara men inget annat kvalitetsarbete skulle nöja sig med bara den förklaringen. Istället skulle skillnaden leda till en s.k. rotorsaksanalys, en utredning av de bakomliggande orsakerna i flera led.

Nog förtjänar orättvisor att utredas på samma metodiska sätt?

Det är ju först efter en ordentlig utredning som vi kan ta ställning till om skillnaderna är motiverade eller behöver åtgärdas.